Pernilla på Lyst i Radio Dalarna

Det här ska handla lite om vad jag sade, men kanske mest om vad jag kunde ha sagt :) 

En morgon ringde Jon Norberg från Radio Dalarna och undrade om jag ville vara med på programpunkten om konstnärer/designers. Det lät ju roligt, så klart jag ville det. Det skadar aldrig att synas - eller höras då. Det visade sig att han använt sig av www.dalaliv.se, en sida jag/Lyst finns med på, för att leta fram tänkbara kandidater.

Jag tänkte mycket på det hela, det vore ju kul om det blev bra, och jag varken tappade målföret, eller började stamma. Jag visste att det skulle handla om ca 20 minuter. Jag gjorde lite stolpar att hålla mig till så att jag hade nåt att säga. Lite nervöst var det allt!

Radiohuset i Falun är en vacker byggnad med om möjligt ett ännu vackrare läge med utsikt över ån. Solen sken strålande över glittrande vatten. Jag mötte Jon och Sophia, som håller i programmet.

Så en självklarhet som jag inte greppat, ingen reklam i radiosändningen! Naturligtvis, det betyder att inga företagsnamn ska nämnas. Så vem var då jag, vad gör jag? Jag blir presenterad som textildesigner, vilket är sant. Jag berättar om min förkärlek för lin och naturmaterial, och lite om vilka produkter det blir av det. Även om inspirationen, vad som inspirerar.

Jag hade tänkt att säga att jag  - driver företaget Lyst Form, och gå vidare och berätta varför det heter Lyst. Det har en viss betydelse, för mig i alla fall, och hänger samman med vad jag gör. Lyst form blev det för att det handlar om vad som är "Lyst" för mig. Ordet lyst finns i uttrycket, "bara till lyst" och betyder då att det är något som är till fint. Det som är fint, bra och vackert för mig hittar jag i natur, äkthet, genuinitet, i folklorens traditioner, i dräktskick och linnesömnad.

Jag berättade om att under utbildningen till textillärare skrev vi en c-uppsats, och jag skrev om min farmors folkdräkt, vilket ledde mig in i folklorens och dräktskickets komplexa värld. Det blev en liten vinkling om konstruerade dräkter jämfört med rekonstruerade och levande dräkter hastigt och lustigt. Det jag gärna lyfter fram här, vilket inte helt kom fram, är att ju mer insatt jag blev desto mer kom det hela  att handla om förståelse och respekt för de människor som under alla tider arbetat med hantverk, vilket liksom var ett och samma som folklore. 

Man arbetade resurssnålt, det fanns inget annat sätt, hade en kunskap, handlag och lade den myckna tid som krävdes för att få fram dessa förbluffande alster. Ofta gjordes de av kvinnor i hemmen, och var sin tids statusspegling. 

Idag kan man kalla det Slow Fashion.
"Slow Fashion är för fashionistas vad slow food är för gourmeter - en inställning till kläder som prioriterar färre, finare plagg, av högre kvalitet, med mindre miljöpåverkan och gärna med en intressant och unik design. Det handlar om att mode måste bli långsiktigt. Först då kan vi skapa en klädindustri som är hållbar på riktigt."

 

Så - Lyst Form är ett slags tribut, på mitt eget lilla sätt, ett försök att sprida respekt och förståelse för det värde och allt det arbete som ligger i välgjort hantverk.
Vi är alla en del av en helhet - det fick jag fram, tror jag :) - länkar i tiden av livsöden. Det är de som gått före som gör att jag finns här idag och det jag lämnar efter mig skapar tillhörighet i tiden för någon annan. För mig är det tankar om då och nu, tillhörighet och vad man lämnar vidare, som passar inför att välkomna ett barn till världen. Det knyter ihop det med dopklänningar igen.

Här har jag klippt ut den delen av programmet som omfattar själva intervjun, om man vill lyssna :)

Det finns även fler saker att säga, som kunde ha sagts, som att något kan kosta mycket pengar, men ändå inte vara dyrt, om vete är så dyrt, skillnaden på linneörngott med handgjorda spetsar och polyesterlakan från 60-talet eller varför någon kan välja handgjorda möbler när det är mycket billigare på IKEA, men det får berättas en annan gång.